jag känner mig fruktansvärt frustrerad... jag kan inte heller sätta fingret på vad det är som ger mig den känslan...
...det känns som om frustrationen samlas i svanken å sedan bara bygg uppåt längs ryggraden... jag undrar hur det blir när det exploderar....
Känner mig maktlös... min familj lyssnar inte på mig.. jag försöker få till rutiner... regler.. ge ansvar till barnen... men INGENTING går in i öronen på de tre som jag delar hus och liv med...
Jag ska dras med allt själv,,,
när ska jag få någon hjälp???
VARFÖR ska jag behöva strukturera upp vardagen för tre stycken andra helt själv... där dessutom den ena är vuxen.,..
känns som om orken tryter snart... det måste hända ngt snart...
Sedan är jag less på å höra allt som jag måste göra,.. Jag vet mycket väl vad som behöver göras här hemma och ja,.,.. det ser ut som om det är jag som måste göra allt det....
...
/cathrine
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
KRAAAAM på dig! Förstår din frustration, det är orättvist att du ska behöva bära allt på dina axlar jämt! Att barnen tjafsar är en sak, men herrn din borde ta tag i ett och annat... Lycka till! Och kram igen!
SvaraRadera