Idag har jag fått en glad nyhet.... jag ska arbeta på förskolan i sommar...
Jag kommer att arbeta från 8 Juni till 24 Juli...vilket betyder att jag slipper studera över sommaren. Det känns så skönt. Nu är det "bara" B-uppsatsen som ska bli klar, med opponering och eventuella kompletteringar... sedan är jag skolfri fram till den 31 Augusti.
Igår kväll hade jag en riktigt tung kväll... många minnen och rädslor trängde fram. Det slutade med att jag stod ute och släppte fram tårarna. Efteråt är det riktigt skönt. När jag gick och la mig för natten såg jag att J låg i våran säng. Jag la mig tätt intill henne och bara njöt av att hon låg bredvid mig, full av liv... att jag har henne här.
Jag tror att många går igenom sitt liv och tar det för givet, att deras barn kommer att finnas kvar i livet. Jag kan aldrig "ta det för givet", det kan egentligen ingen, men för mig blir det en annan verklighet. Jag måste leva med verskapen om att jag kanske bara har J på lån och att hon löper större risk än R att tas bort från mig. Vem som helst kan råka ut för en olycka och ryckas bort från livet, men med J så vet jag att hon ska genomgå en hjärtoperation till och när jag lämnar henne till operation, vet jag inte om jag någonsin får se henne vid liv igen. När dessa tankar kommer får jag ofta en bild på en begravning och en barnkista. Det gör såååå ont, jag skakar bort de tankarna så fort de kommer, men det kan inte hjälpas, de återkommer iallafall. Jag har ingen aning om när det är dags för den operationen, det kan vara om ett år, tre år, eller kanske några månader. Att inte veta, och ständigt leva med den vetskapen gör ont, och tär på mig. Fördelen är kanske att jag (ibland) njuter mer av mina barn än vad jag annars skulle ha gjort.
Nu ska jag se på House
Många kramar på er
Cathrine
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är så stark vännen! Och ingen kommer ryckas ifrån dig :) Oroa dig inte så mycket! Du kommer hinna bli rynkig och grå och få hängpattar, och J kommer fortfarande hänga med. Bägge ungarna :)
SvaraRaderaOch du, förlåt att jag blev så disträ i slutet av vårt samtal, jag fick akutstressyndrom inför spanskakursen när jag såg klockan. Grattis till jobbet! Och grattis till dina fina döttrar!
KRAM!