begravningen....

var väldigt fin... en vit kista, blommor och ett kort på Doddo...
Vi gick in i kyrkan och Jennie såg kistan... då kom första tårarna för henne.
Jennie var jätteduktig. satt tyst, men hade en hel del funderingar... i omgångar grät hon riktigt mycket... men det känns som att jag gjorde rätt som tog med mig henne.

Jag har fortfarande svårt att förstå att hon är borta... men det blev konkret idag... å vad jag har gråtit... men det är bra...

Doddo är så saknad...

Ha det bra alla mina vänner... ni är guld värda
kram
Cathrine