ytterligare ett inlägg... av den mindre glada sorten...

Det finns en sak som jag skulle vilja dela med er... jag vet inte hur jag ska kunna beskriva det med ord...
...alla hjärtans dag och alla hjäretbarns dag för inte bara med sig glädje för mig, det är en dag som river upp massa känslor i och med att det är just alla hjärtebarns dag också...

Ronja sa häromdagen att hon önskar att det blir dags för jennies hjärtoperation snart.... hon vill åka tåg till Göteborg =D, oskyldigt och ur barns ögon.....
...men i mig river det upp massa saker... speciellt skräcken av att inse att vi verkligen ska gå igenom det en gång till,.... allt traumatiskt som jag försöker bearbeta ska jag genomgå igen...
Inom mig så känns det bokstavligen som om någon ger mig ett knytnävsslag i hjärtat och magen... jag får knappt luft.... det gör ont över bröstet....
Jag har många gånger stirrat rädslan i vitögat, men inte lika ofta skräcken... men detta är något som ger mig.... ja... jag kan inte ens beskriva känslan med ord... det som jag ovan beskrev är en liiiiiiiiiiten pyyyyyte del av en ren och skär skräckkänsla.... Det känns som om något suger tag i mig och inte vill släppa taget.... allt detta är över på ett par sekunder....
men det räcker för att väcka upp allt det jag försöker begrava djupt inom mig....

jag hoppas att ni aldrig behöver frukta erat, era barns liv... det är en känsla olik allt annat....

kram/cathrine